2,5 veckor - stygnborttagning

Idag har jag krigat på vårdcentralen! Stygnen togs bort och jag kved mellan djupa andetag då jag tyckte att det var så sjukt obehagligt! Det gjorde inte ont direkt men stack till varje gång sköterskan "drog ut" ett stygn och då hon skulle pilla runt med saxen vid ett ömt sår. Det gjorde inte saken bättre att jag var jättetrött efter bara några få timmars sömn och var lite orolig för hur det skulle se ut. Jag har aldrig haft ett hopsytt sår med synliga stygn tidigare så det var en upplevelse och samtidigt en lättnad att äntligen få se hur det såg ut och en synlig förklaring till varför det känns som det gör.
Stygnen satt hårt men såret såg fint och läkt ut enligt sköterskan som stod ut med mig (och som säkert tyckte jag var jättelöjlig :p) Jag dokumenterade noga med bildbevis men besparar er närbilderna tills det är läkt. Men kort sagt är knölen borta och det gjorde mig faktiskt lite tårögd när jag jämförde med "före"-bilder. Jag har stirrat mig så blind på min nuvarande fot att jag helt glömt bort hur den brukade se ut!
Slutligen satte sköterskan några strips över såret och rådde mig att fortsätta med det -ju längre desto finare ärr blir det.
Nu ska jag återgå till min rörelseträning trots att det tar emot och hoppas att både krypandet i såret -som kan liknas vid tusen små skalbaggar under huden, och värken i leden försvinner snart.

 Trots ett värkande sår så är det en stor tröst att foten ser så fin ut!

Det stela blodiga plåstret är av och 6 förskrämda stygn borta!