2 veckor

Igår var det svårt att somna. Det kryper och spänner och drar så under det där plåstret så det är svårt att komma till ro. Det läker så det märks! Men vad är väl lite sömn i jämförelse med en frisk fot...
Jag har inte tagit några värktabletter alls de senaste 2 dagarna trots att min häl nu är öm efter mina tappra försök att förflytta mig samt att det emellanåt känns som att jag trampat på en spik under stortåleden (vilket jag innerligt hoppas jag inte har :p) Leden är fortfarande stel men jag fortsätter ihärdigt med att böja tån dagligen upp och ner och pressa så långt det går -utan att gå över smärtgränsen som doktor Hising sa (vilket för mig innebär att trycka tills jag kvider lite). Jag önskar jag visste hur långt jag *borde* kunna böja den.