2-3 år

Ja, kära läsare... Nu har det snart gått 3 år sedan min första fotoperation och lite över 2 år sedan min andra, så det är väl hög tid att lägga upp en uppdatering om hur det har gått.

 

Jag ska erkänna att min tidsuppfattning är lite luddig då mycket annat hänt i livet de senaste åren men kort sagt så har jag två fungerande fötter som får plats i de flesta skor. De är inte helt utan smärta och komplikationer men det är ändå bättre än innan operationerna. 

 

Min högra fot blev ju ganska stel efter den första operationen. Det är den fortfarande, men inte så att jag lider oerhört mycket av det. Visst hade jag kunnat önska en något rakare stortå men tåleden är långt ifrån lika smärtsam nu! I somras närvarade jag t o m på lillasysters bröllop i 9 cm klack och dansade en hel del! Visst, alkoholen hjälpte till lite och det kändes såklart i fötterna dagen efter men mest i vänsterfoten trots att det är höger som är stel. Jag är bara glad att det faktiskt gick!

 

Min vänstra fot som jag opererade sist lät jag läka -vilket gick ganska snabbt, och jag använde den som vanligt under det första året. Lite väl mycket "som vanligt" tyckte jag då jag inte kände någon större skillnad bortsett från lite mindre smärta. (Mindre knivhugg, mer molande.) Men till skillnad från min högra fot som jag opererade först så är den lika benig, fattig på muskler och pronerar precis som innan operationen. Stortån känns lika felvinklad som tidigare och ingen plats har getts åt resterande tår, så den är jag lite besviken över. Visst är knölen borta men eftersom tån är lika felvinklad som förr så får foten ingen stabilitet och pronationen orsakar ibland smärta i knät. Jag använder i princip alltid silikonkudden/tåspridaren mellan vänster stortå och pektå för att minska smärtan som uppstår efter ca 2km promenad. Dessutom verkar det minska risken för nageltrång, något som jag ofta får vid stortånageln när den ligger emot tån bredvid. Det känns dock som något jag kommer få leva med på båda fötterna...

 

Jag känner mig så nöjd jag kan bli med höger fot men då vänster efter 1,5 år inte kändes lika bra, samt att titanskruven börjat leta sig ut så beslöt jag mig för att kolla upp om något mer kan göras.
Elisabethsjukhusets avtal med region Uppsala ändrades som sagt vid årsskiftet 2020/2021 och de upphörde att utföra fotoperationer. Därför kunde jag inte vända mig till dem för återkoppling och eventuell åtgärd. (Jag försökte.) Istället fick jag åter igen gå via vårdcentralen i min hemkommun och bli remitterad till en ortopedmottagning -den här gången i min hemstad. Detta beslöt jag mig för att göra i våras och har nu väntat på en första besökstid sedan början av juni 2022. (Jag blev erbjuden att bli skickad till en större stad men av olika skäl har jag verkligen inte tid att åka så långt och väljer att stå kvar i kö i min hemkommun.) Jag har fått fötterna röntgade och besked om att ingenting är fel (utom skruven som flyttat på sig då, men det är inte farligt, bara obehagligt) eller har blivit värre, vilket är en början iaf.

 

Här är jag nu, i väntan på ett första besök hos en ny ortoped för att se om de kan göra något för att räta ut min vänstra stortå och avlägsna titanskruven som man tydligt känner genom huden. Jag hoppas att de inte vill göra om hela operationen utan har andra alternativ.

 

Fortsättning följer...