5 månader
Hög tid för en uppdatering, även om jag inte har jättemycket att rapportera...
Svullnaden har mer eller mindre lagt sig men kommer så smått tillbaka vid promenad och annan ansträngning. Detta har gjort det lättare att rörelseträna då tåleden är mer "fri" men uj vad det tar emot! Att böja tån nedåt går bättre än tidigare även om det tar emot på ovansidan något, uppåt har jag tyvärr inte märkt någon större skillnad än för 2 månader sedan... :( Jag försöker som vanligt hålla modet uppe och intalar mig själv att jag är extra känslig och kommer behöva tid. Det mest positiva är väl att ingen smärta eller ömhet består så länge efter att jag slutat rörelseträna, det måste vara ett gott tecken!
Det går bra att gå hemma, då känner jag inget större motstånd men så fort jag får på mig ett par skor så stramar och ömmar det på insidan och undersidan av foten -i höjd med där benet sågats av och läkt ihop. Jag vet inte om det betyder något men jag ska definitivt informera min doktor så snart han ringer. Jag har inte fått mitt telefonåterbesök än men nu i Corona-tider har jag förståelse för att saker och ting blir försenade och nedprioriterade. Om det dröjer alltför länge så kommer jag nog höra av mig själv för att få veta om det känns som det ska. Det är ju stor skillnad på rörligheten i leden från första återbesöket efter 2 månader men jag dansar ju inte balett inom en snar framtid då jag inte kommer upp helt på framfoten ;p
Jag tycker inte att högerfoten ser så mycket 'smalare' ut än den vänstra men jag kanske har blivit lite hemmablind... Varje gång jag ställer mig framför spegeln barfota blir jag glad över hur fin den opererade foten ser ut även om stortån inte är spikrak. (Men det visste jag ju att den inte skulle bli) Den är ändå sjukt mycket rakare än den oopererade!
Dessutom så fick jag ner foten i mina "doomsday-skor" häromdan! Mina smalaste, spetsiga pumps med silverklack som jag aaaldrig trodde jag skulle kunna ha på mig igen! Men det gick! Ingen knöl tog emot och ingenting gjorde märkbart ont :) Det får jag väl ändå se som ett framsteg.
Jag har kollat upp lite rehabiliteringsövningar på nätet som känns ok (och som gör det lite roligare att rörelseträna) men det blir inte mycket av då området jag nämnde tidigare snabbt blir ömt om jag tänjer för mycket. Jag tar det i omgångar och har som rutin att göra det flera gånger varje dag. Jag hoppas det lägger sig snart! Jag har läst att en viss ömhet kan bestå i uppåt 6 månader -så jag kanske ska räkna med minst 8 ;)
Svullnaden har mer eller mindre lagt sig men kommer så smått tillbaka vid promenad och annan ansträngning. Detta har gjort det lättare att rörelseträna då tåleden är mer "fri" men uj vad det tar emot! Att böja tån nedåt går bättre än tidigare även om det tar emot på ovansidan något, uppåt har jag tyvärr inte märkt någon större skillnad än för 2 månader sedan... :( Jag försöker som vanligt hålla modet uppe och intalar mig själv att jag är extra känslig och kommer behöva tid. Det mest positiva är väl att ingen smärta eller ömhet består så länge efter att jag slutat rörelseträna, det måste vara ett gott tecken!
Det går bra att gå hemma, då känner jag inget större motstånd men så fort jag får på mig ett par skor så stramar och ömmar det på insidan och undersidan av foten -i höjd med där benet sågats av och läkt ihop. Jag vet inte om det betyder något men jag ska definitivt informera min doktor så snart han ringer. Jag har inte fått mitt telefonåterbesök än men nu i Corona-tider har jag förståelse för att saker och ting blir försenade och nedprioriterade. Om det dröjer alltför länge så kommer jag nog höra av mig själv för att få veta om det känns som det ska. Det är ju stor skillnad på rörligheten i leden från första återbesöket efter 2 månader men jag dansar ju inte balett inom en snar framtid då jag inte kommer upp helt på framfoten ;p
Jag tycker inte att högerfoten ser så mycket 'smalare' ut än den vänstra men jag kanske har blivit lite hemmablind... Varje gång jag ställer mig framför spegeln barfota blir jag glad över hur fin den opererade foten ser ut även om stortån inte är spikrak. (Men det visste jag ju att den inte skulle bli) Den är ändå sjukt mycket rakare än den oopererade!
Dessutom så fick jag ner foten i mina "doomsday-skor" häromdan! Mina smalaste, spetsiga pumps med silverklack som jag aaaldrig trodde jag skulle kunna ha på mig igen! Men det gick! Ingen knöl tog emot och ingenting gjorde märkbart ont :) Det får jag väl ändå se som ett framsteg.
Jag har kollat upp lite rehabiliteringsövningar på nätet som känns ok (och som gör det lite roligare att rörelseträna) men det blir inte mycket av då området jag nämnde tidigare snabbt blir ömt om jag tänjer för mycket. Jag tar det i omgångar och har som rutin att göra det flera gånger varje dag. Jag hoppas det lägger sig snart! Jag har läst att en viss ömhet kan bestå i uppåt 6 månader -så jag kanske ska räkna med minst 8 ;)
Rörlighet - 5 månader
Ärret ser fint ut, det är mer tydliga 'fläckar' bredvid
Tydlig skillnad :) Ingen knöl och inte samma smärta
